so rain on me

Helgen i göteborg var underbar! Så jäkla skönt o komma ifrån allt för en stund, komma på andra tankar och inte behöva påminnas om allt och alla..Syster och jag hade det jätte mysigt :) vi hann med både bio, flera timmars springande i stan och butiker, bada bubbelbad, jobbiga-blod i munnen smaks-spring turer för att hinna med bussar/tåg osv. Kändes riktigt sorgligt att lämna käraste sis ensam kvar i storstan, kände att jag verkligen inte ville hem, vill inte tillbaka, vill bara bort, vara kvar..men tyvärr var jag tvungen att sätta mig på bussen bort från min syster, bort från "friheten"..det var tufft måste jag säga..

Vet inte riktigt vad som går runt i hjärnan/kroppen på mig just nu, detta blev ett riktigt känslo-laddat inlägg, men ni får stå ut med det, ibland behöver man lätta på allt..





"Bombs are going off in my mind
To ban the places I can hide
Quickly now, I better think twice
Start a new life
Fate is kicking down my door
But I don't live there anymore
Destiny, it needs your advice
I'm starting a new life"


vet inte vad det är med mig, vad jag tycker och tänker om saker och ting överhuvudtaget längre..allt är bara så snurrigt, så energidrivande, så mycket jag vill men som aldrig inträffar, saker jag drömt om sen långt tillbaka som aldrig blir sanna, när ska lyckan vända mig ryggen och faktiskt ge mig hoppet och tron tillbaka? känner bara att jag inte orkar ha den här känslan kvar inom mig, en känsla som jag knappast själv vet vad den beror på? eller hur jag ska göra för att få bort den? trodde allt skulle bli bättre, trodde att jag för en gångs skull hade tur här i livet, men icke sa nicke, turen vända som en klackspark som alla gånger förr..jag orkar seriöst inte ha det så här mycket längre till, vill bara få ordning på allt, få ordning på livet, gå vidare, utvecklas och må så bra jag bara kan! dock kan detta aldrig hända i denna stad, jag behöver ta nya tag, packa mitt pick o pack och dra här ifrån, komma bort från allt, komma på nya tankar och börja om från början!


I can't walk away, I love you too much

Vad gör man för att på bästa sätt hjälpa en person som mår så psykiskt dåligt och nertrampad att ansiktet nuddar botten? Vad gör man när man tagit till alla medel men ändå inte ser någon framgång i den andra personens liv? Vad gör man för att få personen att förstå, att den inte kan leva på detta vis längre? Vad gör man för att personen inte ska ta steget och försvinna från oss föralltid?

Du har gått igenom allt en människa aldrig ska behöva gå igenom..ingen annan person förutom du själv kan ens föreställa sig hur du mår, hur du har mått och vad du faktiskt har varit med om under dessa sjukt många åren. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag har försökt på alla sätt och vis att få dig att förstå, att få dig bort från allt det onda runt dig, att få dig inse att du behöver börja om från början, komma bort från allt och bara göra det som är bäst för dig själv. Men jag har inte längre några medel att ta till, jag vet inte vad jag ska göra för att få bort dig där i från, få dig att bli den människa och underbara person du en gång i tiden var, jag vet inte vad jag ska göra? Jag känner mig så hjälplös när jag hör dig gråta på andra sidan av luren, jag känner mig så hjälplös när jag inte vet vad jag mer ska säga för att trösta dig. Vill bara att allting ska bli bra igen, att du ska må bra igen, att vi kan leva och ha det så där bra vi hade det innan allt helvete inträffade..innan du möte djävulen han själv...jag älskar dig mamma, jag vill inte förlora dig!


RSS 2.0